Jag lyssnar ofta på radio och häromdagen kom diskussionen upp om arbetstidsförkortning upp, sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Jag höjer volymen och får höra en representant från Sveriges kommuner och regioner, SKR, uttala sig. Det blir för dyrt för samhället, tycker de. Vem ska betala för alla miljarder, och var ska de tas ifrån? Är det välfärden: skola, vård och omsorg?
Jag får genast en pulsökning. Tänker: men för tusan, alla dessa miljarder som läggs på försvaret då?! Vi är många som inte vill att pengarna går dit. Vi vill ha välfärd och inte vapen.
Någon från ett fackförbund, minns inte vilket, talar om den stress, utbrändhet och höga sjukfrånvaro som finns – främst bland kvinnor. Detta talar för att vi behöver införa en arbetstidsförkortning, gör vi inte detta kan det bli en välfärdskris, menar hon.
En representant från socialtjänsten informerar om den pågående forskningsstudien i socialtjänsten i Hjällbo, Göteborg. Utfallet har blivit mycket positivt, personalen orkar prestera och fokusera mer på sitt arbete.
Jag anser att man inte behöver vara någon expert för att förstå det. Det är skandal att det ska vara på prov och behöva bevisas 2026!
För tio år sedan, i september 2016, demonstrerade vårdpersonal runt om i Sverige. ”Slut på rean, en annan vård är möjlig”, var vår paroll. Vi var många talare och själv tog jag upp arbetsmiljön och vikten av arbetstidsförkortning med bibehållen lön i mitt tal.
Det har gått hela tio år och inget har hänt. Senaste veckan har fler uttalat sig i massmedia och det beror nog på att nu är det valår.
Jag kan rekommendera en underbar bok, den heter Rätten till lättja och är skriven av fransmannen Paul Lafargue. Han var svärson till Karl Marx, aktivist och mycket mer.
Han ifrågasatte synen på arbetet och ansåg att det är rena vansinnet att kämpa för åtta timmars arbetsdag. Arbete tre till fyra timmar per dag räcker, och tiden som återstår gör vi vad vi vill! Vi kan umgås med vänner, koppla av, njuta av livet – helt enkelt ”idka lättja”. Detta skrevs av honom mitten av 1800-talet.
Fler borde läsa den och få perspektiv på arbetslivet och vardagen. Och framför allt kämpa tillsammans för att införa arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Så vi kan och orkar göra det vi vill också.
Inga-Lill Atterlöf
Psykiatrisjuksköterska
