Lås upp hela webbplatsen
Slaveri

Stor majoritet för FN-resolution som fördömer slavhandeln – USA och Israel röstade emot

Kapitalistiska länder i Europa, som utvecklade sina ekonomier genom förslavningen och handeln av människor och den extrema exploateringen av den afrikanska kontinenten, förmår inte klassa slaveriet som brott mot mänskligheten.
Trots dess väldokumenterade roll i den transatlantiska slavhandeln röstade Sverige, tillsammans med samtliga EU-länder, gult i resolutionen. Fotograf: FN
Publicerad 30 mars 2026 kl 14.53

Den 25 mars röstade FN:s generalförsamling igenom en resolution som erkänner slavhandeln som ”det grövsta brottet mot mänskligheten”. 123 länder, i huvudsak tidigare koloniserade länder i det globala syd, röstade för resolutionen. Tre länder röstade emot: USA, Israel och Argentina.

52 länder lade ner sina röster, inklusive hela Natoblocket. De enda europeiska länderna som röstade för resolutionen var Ryssland, Vitryssland och Serbien.

Resolutionen, som lades fram av Ghana, krävde även skadestånd som ett steg mot upprättelse för de historiska orättvisor som förslavningen av miljontals människor inneburit och som stora delar av världens befolkning än idag lever med konsekvenserna av.

”Handeln med förslavade afrikaner och den rasifierade lösöresförslavningen av afrikaner [var] det allvarligaste brottet mot mänskligheten på grund av det avgörande avbrottet i världshistorien, dess omfattning, varaktighet, systematiska karaktär, brutalitet och bestående konsekvenser som fortsätter att strukturera alla människors liv genom rasifierade regimer av arbete, egendom och kapital”, slår resolutionen fast.

USA:s representant, Dan Negrea, uttalade sig mot kravet om skadestånd och menade att frågan om slavhandeln är ”snäva specifika intressen och agendor” som FN inte bör ägna sig åt. Han sade även att resolutionen är ”mycket problematisk i otaliga avseenden”.

USA ”erkänner inte någon juridisk rätt till reparationer för historiska övergrepp som inte var olagliga enligt internationell rätt vid den tidpunkt då de begicks”, tillade Dan Negrea.

Storbritannien resonerade likadant i ett uttalande som förklarade landets beslut att rösta gult: det finns ”ingen skyldighet att ge reparationer för historiska handlingar som, vid den tidpunkt då de begicks, inte utgjorde ett brott mot internationell rätt”.

Sverige, vars roll i den transatlantiska slavhandeln är väldokumenterad, lade också ned sin röst.

Omröstningen i FN:s generalförsamling ägde rum samma dag som den Internationella minnesdagen för offren för slaveri och den transatlantiska slavhandeln.

Fakta

Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln

  • Den transatlantiska slavhandeln var en av de främsta inkomstkällorna för den svenska industrialismen.
  • Svenska Afrikakompaniet, som grundades av Louis De Geer genom en oktroj (privilegiebrev) utfärdat av Drottning Kristina, var verksam mellan 1649 och 1663 på vad som kallades den svenska Guldkusten – en kolonial utpost vid Guineabukten i dagens Ghana. Kompaniet åtnjöt ett kungligt handelsmonopol på guld, elfenben, socker och förslavade människor.
  • Afrikakompaniet, även kallat Guineakompaniet, transporterade bland annat slavar till den portugisiska kolonin São Tomé och nederländska Curaçao. Slavar levererades även till den berömde rikskanslern Axel Oxenstierna.
  • I Ghana ligger än idag kompaniets huvudfort, Carolusborg, som byggdes 1652. Slavfortet, som kom att hamna under olika europeiska nationers flagg, var en central hamn för slavskeppen. Idag är fortet ett museum.
  • Trots Afrikakompaniets kortvarighet spelade det en avgörande roll för att öppna upp för svenska investeringar, svenskt kapital och svenska varor i den transatlantiska ekonomin. Det var inte minst genom den atlantiska slavhandeln som Sverige i större utsträckning integrerades i den globala ekonomin under 1600-talet.
  • Svenskt järnmalm var ett av de viktigaste betalningsmedlen vid köp av slavar, och från slutet av 1600-talet ökade Sveriges järnhandeln i den koloniala världen avsevärt.
  • Svenskt stål dominerade bland de verktyg som användes på slavplantagerna i Nordamerika och Västindien.
  • Svenska kolonin Sankt-Barthélemy i Karibien var en lukrativ frihamn för Sverige och ett nav i kontrabandshandeln med socker. Den vulkaniska ön var även en viktig plats där man kunde köpa och sälja förslavade människor.
  • Västindiska Kompaniet hade ett kungligt monopol på all handel på Sankt-Barthélemy och var verksam i huvudstaden Gustavia mellan 1786 och 1805.

Ämnen i artikeln

Dela artikeln

Proletären behöver ditt stöd!

Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.

Så här kan du stödja oss: