Proletären träffar Irans ambassadör, Hojatollah Faghani, på ambassaden på Lidingö i Stockholm. Han ställer sig kritisk till västerländska mediers rapportering och Sveriges agerande under kriget.

Kriget grundar sig i en allvarlig felbedömning – och Iran har inte fört några samtal med USA sedan de tillsammans med Israel inledde kriget den 28 februari, berättar ambassadören som samtidigt säger att USA försökt kontakta Iran de senaste dagarna.

– Meddelanden har förmedlats via vissa vänligt sinnade länder att USA framfört en begäran om att inleda förhandlingar i syfte att få ett slut på den pågående konflikten. Dessa meddelanden har granskats noggrant och besvarats i enlighet med landets principiella ståndpunkter, berättar Hojatollah Faghani och fortsätter:

– I våra svar framfördes varningar om de allvarliga konsekvenserna av eventuella angrepp mot islamiska republiken Irans livsviktiga infrastruktur. Det underströks att ett angrepp riktat mot Irans energiinfrastruktur skulle bemötas med ett beslutsamt, omedelbart och effektivt svar från Irans väpnade styrkor.

Kriget mot Iran har nu pågått i snart en månad. Vad har kriget inneburit för det iranska folket?

– Vi startade inte kriget. Vi bombades återigen mitt under förhandlingar med USA. Utifrån tidigare erfarenheter var vi osäkra på deras pålitlighet och därför förberedda på en sådan situation. Kriget är ett uppenbart brott mot artikel 2 i FN-stadgan. Vi försvarar oss utifrån vår legitima rätt i enlighet med artikel 51 i stadgan.

– Vårt folk har sett att redan under krigets första dag blev deras ledare martyr tillsammans med 167 skolflickor från Minab, vilket påverkat allmänhetens uppfattning och stärkt deras beslutsamhet. Vi står redo för att försvara vårt folk, som visat en hög grad av motståndskraft, säger Hojatollah Faghani, och fortsätter:

– Om ni har sett bilderna från gatorna i Teheran ser ni att människor trots bombningarna fortsätter att gå ut och samlas på offentliga platser varje kväll. När USA nyligen bombade ön Kharg så var det många som frivilligt åkte dit för att hjälpa till. I många länder skulle människor under sådana omständigheter kanske välja att lämna platsen.

– Enligt min menings återspeglar detta en social anda som förtjänar djupare reflektion och studier. Vårt folk ser detta krig genom linsen av motstånd, uppoffring och ståndaktighet.

Förväntade ni er kriget? Trodde ni på förhandlingarna och att en fredlig lösning var möjlig?

– Vi har alltid visat att vi tror på diplomati. 2015 skrev vi under kärnenergiavtalet JCPOA, men västländerna fullgjorde inte sina åtaganden. 2017 drog sig president Trump ur avtalet. Trots detta fortsatte vi att fullgöra våra åtaganden under ytterligare ett år, vilket bekräftades av Internationella atomenergiorganet (IAEA) i 16 separata rapporter. Därefter minskade vi gradvis våra åtaganden inom ramen för själva avtalet, i hopp om att de andra parterna skulle återgå till sina, men så skedde inte.

– Under Biden-administrationen fanns det möjlighet att återgå till JCPOA. Den möjligheten utnyttjades dock inte eftersom man trodde att ytterligare eftergifter kunde erhållas från Iran, vilket enligt får uppfattning var en felbedömning. Under president Trumps andra mandatperiod visade vi, trots att USA drog sig ur JCPOA med en enda underskrift och spänningarna som orsakades av general Qassem Soleimanis martyrdöd, att vi fortfarande var villiga att delta i förhandlingar. Utvecklingen under denna period undergrävde dock den processen. I dag tror jag att många länder har fått en bättre förståelse vad gäller tillförlitligheten i USA:s åtaganden.

Ambassadören framhäver att Irans beväpnade styrkor var redo för ett eventuellt angrepp innan kriget bröt ut. Han understryker också att Irans militära struktur är intakt och att försvarsoperationer ännu pågår mot amerikanska och israeliska militärpositioner.

Vad tycker du om svenska och västerländska mediers rapportering om kriget?

– Det verkar som om medielandskapet i Sverige blivit mer försiktigt efter Nato-inträdet. Jämfört med tidigare verkade de mindre benägna att öppet ifrågasätta delar av stormakternas politik. Det vi ser är en form av normalisering av handlingar som väcker allvarliga farhågor ur folkrättslig synvinkel. Vi hade förväntat oss att värdet av människoliv skulle återspeglas mer konsekvent i den offentliga debatten, utan selektivitet, inklusive av somliga svenska journalister och politiker.

Statsminister Ulf Kristersson har sagt att om kriget lyckas är det tillåtet. Vad tänker du om det?

– Vi anser att sådana uttalanden väcker viktiga frågor om de principer som styr internationella relationer. Om användningen av våld kan rättfärdigas av resultatet, rör vi oss bort från ett regelbaserat system och mot en mycket mer osäker och instabil situation.

– Enligt vår uppfattning låg det också en allvarlig felbedömning bakom detta krig. Vissa kanske trodde att yttre påtryckningar skulle leda till inre kollaps eller politisk förändring. Vad som faktiskt har hänt är motsatsen. Trots förlusten av högt uppsatta tjänstemän – inklusive vår högsta ledare – har systemet förblivit stabilt, institutionerna fortsätter att fungera och landet har reagerat bestämt. Detta visar att den inre strukturen är mer motståndskraftig än vad många antagit.

Hojatollah Faghani berättar att kriget har stärkt det iranska folkets sammanhållning och enhet.

– När en nation känner sig hotad blir interna meningsskiljaktigheter mindre betydelsefulla. Detta har varit ett av de tydligaste resultaten av de senaste utvecklingarna, och något som noggrant bör förstås.

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard påstår att Iran utgör ett mot omvärlden.

– Om vi tittar på bedömningar som kommer från västerländska institutioner själva ser vi en annan bild. Rapporter från amerikanska säkerhetsorgan, däribland uttalanden från chefen för USA:s Nationella centrum för kontraterrorism [Joe Kent], har visat att Iran inte betraktades som ett direkt hot på det sätt som ibland framställdes. Hans avgång, som enligt uppgifter är kopplat till oenigheter om kriget, är också betydelsefull. Den tyder på att det även i USA finns olika åsikter om hur Iran bör förstås, säger Irans ambassadör, som menar att den här typen av förenklade narrativ om påstådda hotbilder in speglar verkligheten.

Malmer Stenergard menar också att Iran inte får tillåtas skaffa sig kärnvapen.

– Iran har konsekvent och tydligt förklarat att landet inte strävar efter att utveckla kärnvapen. Denna ståndpunkt är principiell och har upprepade gånger framförts på högsta politiska och religiösa nivå. Vårt kärnkraftsprogram är helt och hållet fredligt och är grundat på vår legitima rätt enligt internationell rätt att utveckla kärnenergi för civila ändamål, inklusive energiproduktion, medicin och vetenskaplig forskning.

– Det är också viktigt att understryka att Irans kärnkraftsprogram har varit föremål för några av de mest omfattande och ingripande övervaknings- och kontrollåtgärderna från IAEA. Denna nivå av tillsyn återspeglar vår öppenhet och vårt engagemang för internationella åtaganden.

– Vad som förbryllar mig med ministern och som jag ännu inte funnit svar på är: vad är motiveringen till hennes tystnad vad gäller Israels kärnvapen och hennes bristande oro över denna fråga. Samtidigt som det bekräftas ansedda internationella institutioner såsom Internationella brottmålsdomstolen ICC att Israel har begått krigsförbrytelser i Palestina och för närvarande begår nya krigsförbrytelser på tre fronter – Libanon, Gaza och Iran – och inte är medlem i icke-spridningsavtalet NPT?

Hur tror ni kriget kommer att påverka era relationer med andra länder i regionen?

– Islamska republiken Iran hyser stor respekt för principen om god grannsämja och broderskap med sina grannländer. Irans försvarsåtgärder riktar sig uteslutande mot legitima mål som tillhör USA and den israeliska regimen som är belägna i vissa länder i regionen. Sådana försvarsåtgärder syftar inte på något sätt till att inkräkta på våra grannländers suveränitet, säger Hojatollah Faghani och fortsätter:

– Den amerikanska militära närvaron har endast destabiliserat regionen, och de arabiska länderna inser nu att USA varken har för avsikt eller förmåga att försvara dem.

Ambassadören berättar om hur sanktionerna mot Iran har en direkt inverkan på iraniers dagliga liv och landets tillgång till internationella finansiella system, handel och förmåga att importera varor.

– Irans situation är unik. Få länder har utsatts för den här nivån av konstant tryck – år av sanktioner, i kombination med stora säkerhetsutmaningar – och ändå lyckats förbli stabila. Detta har lett till att landets förmågor stärkts. Iran har satsat mer på självförsörjning och inhemsk utveckling. Det har varit långt ifrån enkelt, men det har skapat en viss motståndskraft.

Hur ser du på att exiliranier i Sverige och i många andra länder firar kriget, attackerna och mordet på ayatolla Ali Khamenei?

– Att fira att oskyldiga människor mist livet är inte förenligt med iransk kultur och grundläggande mänskliga värderingar, oavsett politisk ståndpunkt.

– Det är också viktigt att påpeka att detta inte representerar alla eller ens en stor del av iranierna utomlands. Majoriteten av iranierna, inklusive de som bor i Sverige, har uttryckt sorg och oro. Vi får meddelanden varje dag från iranier som är djupt berörda av det som sker. Det har också hållits allmänna sammankomster här i Sverige där iranier har uttryckt sitt motstånd mot kriget och stöd för sitt land, svarar ambassadören, som framhåller att varken USA eller Israel har något intresse av det iranska folkets välmående.

Många av dem hyllar den gamla monarkin och Reza Pahlavi. Vad är din syn på honom?

– Pahlavis system störtades av det iranska folket. I dag finns det ingen meningsfull social bas för den modellen i Iran. Reza Pahlavi uttalar sig utifrån landet och uppmanar ofta till handlingar utan att ha någon direkt koppling till verkligheten på plats, säger Hojatollah Faghani.

I västerländska medier framställs Iran som en diktatur som förtrycker kvinnor och politisk opposition. Vad tänker du om denna bild av Iran?

– Jag tror att det är viktigt att förhålla sig försiktigt till sådana beskrivningar. Iran är ett komplext och mångfacetterat samhälle som inte kan reduceras till enkla etiketter, säger den iranska ambassadören, och uppmanar att ta del av journalisters redogörelser och turisters berättelser från deras besök till landet.

– Titta på gatorna i Iran idag! Män och kvinnor försvarar detta system med sina liv och lämnar inte gatorna ens under kraftiga bombningar. Varför? Svaret ligger i de iranska medborgarnas tystade röster. Dessa män och kvinnor vet vilka ansträngningar systemet har gjort genom åren – trots hårda sanktioner – för att förbättra förhållandena för personer i alla samhällsklasser.

– Vi måste vara försiktiga med västerländska mediers taktik. När marginaliseringen av iranska kvinnor diskuteras i mainstream-medierna avleds ofta uppmärksamheten från marginaliseringen av kvinnor på andra håll. Låt mig fråga: innebär förekomsten av mer än 17.000 officiella porrstudior i USA, som producerar tusentals, kanske miljoner, timmar av pornografiskt innehåll ett stärkande eller ett utnyttjande av kvinnor?

– Det är ironiskt att brottslingar med kopplingar till kretsar som Epsteins nätverk skulle påstå sig vara bekymrade över kvinnors rättigheter i Iran, säger Irans ambassadör.

Hojatollah Faghani berättar även att det iranska samhället präglas av social och kulturell mångfald med flera olika etniska och religiösa grupper, till exempel armenier och judar.

– Detta betyder inte att det inte finns några utmaningar. Varje samhälle har sina problem. Men den allmänna bilden som ofta presenteras i västerländska medier fångar inte hela verkligheten. En mer balanserad förståelse är nödvändig för att skapa en mer korrekt bild.

I december bröt protester ut i Iran. Regeringens svar har beskrivits som en massaker på oskyldiga demonstranter, utförd av säkerhetspolisen. Vad är din kommentar till detta?

– Protesterna orsakades initialt av ett allmänt missnöje bland delar av samhället över devalveringen av valutan och den stigande inflationen. Båda är direkta konsekvenser av de orättvisa, omänskliga och olagliga amerikanska sanktionerna, som utgör en form av ekonomiskt terrorism.

– Under de första tre dagarna var demonstrationerna fredliga. Tyvärr övergick de gradvis till en våldsam fas under de följande sju dagarna, samtidigt som polisen fortfarande utövade största möjliga återhållsamhet. Upploppen fortsatte, trots att regeringen, som redan hade erkänt protesterna som en legitim rättighet för folket, var engagerad i att ta itu med allmänhetens krav och höll flera möten på hög nivå med representanter för demonstranterna, berättar ambassadören, och fortsätter:

– Mellan den 8 och 10 januari förändrades situationen då terroristceller med utländska kopplingar blev aktiva. Ni vet att medlemmarna i dessa grupper nu hävdar att deras medarbetare dödades, vilket bekräftar att de var verksamma på plats och försökte skapa en falsk flagg genom att döda civila.

Hur ser du på regeringens och säkerhetspolisens ansvar i samband med dessa våldsamma händelser? Ser du att det även kan ha förekommit övergrepp?

– Varje regerings ansvar är att säkerställa allmänhetens säkerhet och att lagen respekteras. Denna balans kan vara svår att upprätthålla, särskilt i snabbt föränderliga situationer där fredliga sammankomster övergår och blir våldsamma.

– När beväpnade element kliver in i en situation blir rättsväsendets roll kritisk. Den främsta uppgiften är att förhindra ytterligare våld och skydda medborgare. Detta är en universell princip. Även i Sverige, där rätten att demonstrera respekteras, skulle myndigheterna reagera omedelbart om individer använde vapen, attackerade poliser eller utsatte andra för fara.

Ambassadören hänvisar till Norge-baserade människorättsorganisationen Hengaw som rapporterat att 500 från rättsväsendet och polisen dödades i Iran i samband med protesterna i december och januari. Enligt iranska myndigheter dödades 3117 människor i samband med protesterna och våldsamheterna. Enligt andra organisationer kan siffran vara betydligt högre.

Samtidigt berättar Hojatollah Faghani att överträdelser av insatsregler utreds.

– Det har resulterat i avskedanden, fängelsestraff, skadeståndsbetalningar och till och med Qisas-domar [dödsstraff] för säkerhetsstyrkor, berättar Hojatollah Faghani, som refererar till flera tidigare konkreta fall där tjänstemän och poliser utretts och straffats i enlighet med Irans rättssystem.

I media har det rapporterats om en svensk medborgare som avrättats i Iran, anklagad för spioneri. Vad är din kommentar till detta?

– Individen i fråga var en iranier som dömts på grundval av starka bevis, inklusive dokumenterade aktiviteter och hans egna erkännande, för spioneri för Israels räkning. Han hade lämnat ut känslig information om strategiskt viktiga platser som senare blev måltavlor under tolvdagarskriget.

Hojatollah Faghani förnekar rapporterna i västerländska medier om förhandlingar mellan Iran och USA, som president Donald Trump påstod var ”väldigt bra och produktiva samtal om en komplett och total lösning på våra fientligheter i Mellanöstern”.

– Ingen dialog och inga förhandlingar med USA har ägt rum de senaste 24 dagarna av det påtvingade kriget. Irans ståndpunkt gällande Hormuzsundet, liksom villkoren för att avsluta kriget, förblir oförändrade.

Vilka är Irans villkor för att avsluta kriget?

– Vi accepterar inte ett eldupphör. Men om det finns några förslag på att avsluta kriget som uppfyller våra villkor – såsom att konflikten permanent löses i hela regionen och att de skador som åsamkats Iran kompenseras – kommer vi att lyssna på och överväga dessa förslag, avslutar Hojatollah Faghani.

Fotnot: Intervjun är genomförd delvis skriftligt via mejl, delvis på plats på Irans ambassad.