Ett starkt och växande kommunistiskt parti

Den 20 till 23 oktober höll Brasiliens kommunistiska partiet, PCdoB,
sin 11:e kongress i huvudstaden Brasilia. Det är ett stort och
inflytelserikt parti som ingår i Lula da Silvas regeringen. Erik
Anderson rapporterar från kongressen.



I dagens Latinamerika finns det krafter som verkar för oberoende från
den amerikanska imperialismens dominans. I fallet Venezuela är
tendensen stark, medan den för Brasiliens del är svagare och mindre
artikulerad även om den finns där. Kuba har lyckats försvara sig och
bygger ut relationerna med Latinamerika. I Bolivia och Ecuador har det
varit folkliga resningar och valen i Uruguay och Argentina visar på att
händelseutvecklingen inte går den väg som västvärlden önskar.



För Brasiliens del ledde denna strömning till valet av Luis Ignacio
”Lula” da Silva till president år 2002. Den förre metallarbetaren och
ledaren för Arbetarpartiet, PT, fick drygt 60 procent av rösterna.



Brasilien är ett land med stark presidentmakt och presidenten utnämner
25.000 politiska poster, däribland regeringsmedlemmar. En stor del av
diskussionerna på PCdoB:s kongress berörde det komplicerade
förhållandet för partiet att sitta med i Lulas alliansregering.



Vad som håller samman regeringen är viljan att hålla en öppet borgerlig
och proamerikansk regering borta från makten. I Brasilien finns det
starka spänningar inom borgarklassen. En stor och inflytelserik del, i
synnerhet inom finanskapitalet, vill ha en öppet nyliberal politik och
underordna sig de amerikanska diktaten över Latinamerika.



Nationell borgarklass

I Lulas regering sitter representanter för landets mer nationellt
orienterade borgarklass. Kapitalister som känner sig trängda av den
nordamerikanska dominansen och som vill att Brasilien och dess industri
skall utvecklas på egen hand utan alltför mycket nordamerikansk
inblandning. Dessa krafter finns inom produktionskapitalisternas led.



På invigningsdagen av PCdoB:s kongress högtidstalade, förutom partiets
egna ledamöter, även president Lula samt representanter för de andra
koalitionspartierna i regeringen. På podiet satt en av Brasiliens
rikaste textilkapitalister, som i frågan om nyliberalism och
USA-dominans står närmare kommunisternas uppfattning än vad president
Lula gör. Till saken hör att landets militär hade föreslagit
kommunisten Aldo Robelo som försvarsminister. Ett förslag som Lula
avvisade i rädsla för den nordamerikanska reaktionen. Traditionellt har
den brasilianska militären tidigare allierat sig med högern och
eliterna i tron på att dessa skulle stå för Brasiliens utveckling och
oberoende. Men militären har kommit i konflikt med nyliberalismen och
USA-dominans och sett högerpolitik som ett hinder för landets
ekonomiska och nationella utveckling. Därav den brasilianska militärens
steg till vänster.



200.000 medlemmar

PCdoB har över 200.000 medlemmar. Av dessa kan 70.000 räknas som
aktivister och de kallas militanter. På kongressen, som hade 1.097
delegater med rösträtt, diskuterades partiets handlingsprogram samt
föreslogs ändringar i partiets stadgar. De gamla stadgarna var från
tiden då kommunistpartiet var illegalt och förföljt av militär och
säkerhetstjänst. Den nya stadgan reglerar mer exakt de olika
rättigheterna och skyldigheterna för såväl vanliga medlemmar som
partiaktivister.



I en tid då västvärlden försöker kriminalisera kommunismen och
vänsterpartiets medlemmar krälar i stoftet inför den antikommunistiska
propagandakampanjen, så ökar många kommunistiska partiet i tredje
världen sin medlemsbas. Vänsterpartiet förklarar borgarklassen i
Sverige sin lojalitet och kommer därmed i konflikt med utvecklingen i
tredje världen. Således har PCdoB mer än dubblerat sin medlemsskara
under de senaste fyra åren. Kommunistpartiet är idag tre och en halv
gång så stort som det var vid sin nionde kongress 1997.



Delegaterna kom från alla av Brasiliens 27 delstater. Brasilianarna är
av historien och pga invandring ett mycket uppblandat släkte, vilket
återspeglades på kongressen. Där fanns indianer, afro-brasilianare,
araber och folk med östasiatiskt ursprung. PCdoB verkar av delegaternas
ålder att döma vara ett ganska ungt parti.



Kongressen gästades av delegationer från 45 länder. Där fanns
representanter från de statsbärande partier i Kuba, Vietnam, Kina,
Nordkorea, Angola, Syrien. Mest jubel fick representanterna från Kuba,
Venezuela, Kina, Vietnam och palestinska PLO.



Bred partidiskussion

Talen på kongressen var entusiastiska och klassmässiga och många
talkörer följde efter inläggen. Många delegater höll flammande inlägg i
brasilianska klasskampsfrågor. Flera av talarna var kvinnor som höll
flammande brandtal till försvar för de fattigas intressen.



Några av de mest entusiastiska delegaterna, som kom från den avsides
belägna provinsen Acre, hade färdats i fem dygn för att komma till
kongressen. Långa flodbåtsturer, sedan lång bussresa innan de nådde
flygplatsen för vidare transport till Brasilia.



Dessa kamrater från Acre-provisen tog upp behovet av kamp i
miljöfrågor. Delar av Amazonas är hotat och kongressen tog en speciell
diskussion i frågan. Amazonas kallas världens lunga, och USA vill gärna
få ett fotfäste i området. Det har från kretsar i USA sagts att
eftersom Amazonas är så viktigt för miljön så bör internationella
samfundet (alltså USA) kontrollera området. Den brasilianska armén har
tränat 2.000 man för gerillakrigföring i Amazonas.



I den partidiskussionen som föregick kongressen deltog 70000 medlemmar
med målsättningen att få fortsatt förtroende för den politiska linjen
samt genomföra stadgeändringen och välja en ny Centralkommitté Allt
detta diskuterades månaderna innan kongressen. Vad som inte togs upp på
kongressen var huruvida partiet kommer att fortsätta stödja Lulas
presidentkandidatur i nästkommande presidentval.



På ett möte på brasilianska utrikesministeriet med de utländska
delegaterna utvecklade partiet sin syn på världen och Brasiliens läge.
Med de kontrarevolutionära händelserna 1989-91 som bakgrund och trots
det positiva med Kubas försvar och den progressiva händelseutvecklingen
i Venezuela och motgångarna för USA i Irak, är styrkebalansen i världen
fortfarande ogynnsam för den socialistiska revolutionen.



”Det minst onda alternativet”

PCdoB:s partiledning anser att det i nuläget handlar om att de
kommunistiska krafterna måste växa till sig. Under dessa förhållanden,
menade PCdoB inför de utländska gästerna, är det minst onda
alternativet för Brasilien att fortsätta att stödja Lulas regering.
PCdoB tror att Lulas utrikespolitik strävar gentemot mer oberoende från
USA och att det faktiskt existerande alternativet till Lulas regering
inte är en socialistiskt revolutionär sådan, utan en öppen
proamerikansk nyliberal regering som skulle hjälpa USA att isolera
Venezuela och Kuba.



PCdoB har agerat försiktigt gentemot Brasiliens deltagande med trupp i
ockupationen av Haiti, även om partimedlemmarna när de tillfrågas anser
att alla brasilianska trupper skall dras bort från Haiti.

Saken kompliceras ytterligare genom den parlamentariska situationen.



Även om Lula vann nästan 61 procent av rösterna i andra valomgången så
kontrollerar center- och högerpartier både senaten och
representanthuset. Höger/centerkrafter kontrollerar dessutom 24 av 27
delstatsregeringar. Lägg därtill att finanskapitalet kan hindra
progressiva reformer och sabotera ekonomin.

På partikongressens invigning konstaterade Lula att vänsterkrafterna i
Brasilien inte gjort någon revolution, utan bara vunnit ett val. Lula
har varit på varje PCdoB kongress sedan 1989. Men denna gång var han på
kongressen som president och som huvudtalare på kongressens
invigningsdag. Han tackade för PCdoB lojala stöd och fick stora
applåder från kongressdeltagarna. Han höll sitt tal under hammaren och
skäran under sloganen Ett förnyat parti, en socialistisk framtid, ett
oberoende Brasilien. Innan Lula talade sjöngs brasilianska
nationalsången.



Trots stödet till Lula i kraftmätningen med de öppna högerkrafterna i
Brasilien, kritiserade Gustavo Petto, den ansvarige för PCdoB:s arbete
i de folkliga rörelserna, Lulas regering för dess felaktiga politik.
Han ansåg att PCdoB skall fortsätta sitta i regeringen samtidigt som
regeringen från vänster skall pressas till att ta progressiva
ställningstaganden i utrikespolitiken och till att försvara bönders och
arbetares intressen.



Högern till attack mot Lula

Under sommaren och hösten har den brasilianska högern och de
dominerande medierna gått till våldsam attack mot Lula och hans parti,
PT, för dubiös partifinansiering och korruption. Krisen för Lula hotade
hans regering och på kongressen märktes svallvågorna av detta tydligt.
Flera av delegaterna på PcdoB:s kongress menade att de skyldiga måste
straffas. Flera höga politiker i Lulas PT har tvingats lämna scenen

Samtidigt påpekade flera av kongressdelegaterna att brasiliansk höger
är de sista som skall tala om korruption. Korruption och
latinamerikansk höger är som lera och långhalm. Därför är kampanjen mot
Lula hyckleri från början till slut, menade fler kongressdelegater.



Krisen hotade regeringen, och stödet från PCdoB var helt nödvändigt för
att rädda den. Representanthuset tvingades välja en ny talman. En
politiker som inte hade gjort sig skyldig till några dubiösa affärer.
Det var PCdoB:s tidigare samordningsminister, Aldo Rebelo, som valdes
till ny talman. Representanthusets talman är den tredje högsta
positionen i den brasilianska staten efter presidenten och talmannen
för senaten. Detta ses som en seger för kommunistpartiet. PCdoB har
dessutom en viceminister för ett departement som sysslar med kärnenergi
och rymdfrågor. Brasilien är utsatt för hårda nordamerikanska
påtryckningar rörande kärnenergi och rymdprogram.



I skrivna politiska rapporter och på kongressen diskuterades öppet
faran för ett kommunistiskt parti att sitta med i en kapitalistisk
regering. En fara som består i att det kommunistiska partiet på sikt
reduceras till att bli en del av den kapitalistiska förvaltningen.



I de nya stadgarna poängterades ett stärkande av den demokratiska
centralismen och att parlamentsfraktionerna skall hindras att leva sina
egna liv utanför partimedlemmarnas kontroll. Enligt uppgift reste den
tidigare partiordföranden Amazonas upp två gånger i månaden från
partihögkvarteret i Sao Paulo till huvudstaden Brasilia och ledde
parlamentsgruppens arbete.



PCdoB anser att det är mycket bättre att den högsta partiledningen inte
sitter i parlamentet, för att den ska kunna följa händelseutvecklingen
på ett mer allsidigt sätt.



Multipolär värld

PCdoB har tolv medlemmar i representanthuset av 513 ledamöter. Av dessa
tolv är hälften kvinnor. I övrigt har representanthuset endast åtta
procent kvinnor. Men många delegater påpekade behovet av fler kvinnor i
de ledande organen i partiet. I en hemlig och sluten omröstning valdes
en ny centralkommitté. Den nuvarande partiordföranden Renato Rabelo och
några andra valdes med det maximala antalet röster. De som vid enstaka
tillfällen i parlament röstat emot partilinjen i parlamentet kom med
nöd och näppe in i den nya centralkommittén.



Vilken riktning Brasilien kommer att gå kommer att bero på de
internationella styrkeförhållandena. Landets nuvarande regering
deklarerar behovet av en multipolär värld samt behovet av flera olika
internationella handelsvägar. I sitt kongresstal kritiserade Lula den
brasilianska högern med att säga:



– Det finns människor här i Brasilien som har ett kolonialt
betraktelsesätt. De menar att det som är bra för Nordamerika måste
alltid vara bra för oss. Men så är det inte, det kan vara bra för
nordamerikanarna men det behöver inte vara bra för oss.



– Vi måste även söka nya handelsvägar samtidigt som vi behåller våra gamla.



Även om Lula anpassar sig mycket till de nyliberala krafterna – under
kongressdagarna gick ett av statens många oljebolag, Petrobras, ut till
försäljning trots att han lovat stoppa privatiseringarna – så tar
dagens brasilianska regering ändå små steg i riktning mot oberoende. En
utveckling som PCdoB anser är värd att stödja samtidigt som man
fortsätter med sin ekonomiska kritik av presidentens alltför stora
anpassning till de nyliberala styrkeförhållandena.



ERIK ANDERSON

Proletären 45, 2005