Hoppa till huvudinnehåll
Av
patrik.paulov@proletaren.se

”al-Qaida styr allt här”

Den syriska utlandsstödda oppositionen förlitar sig allt mer på Jabhat al-Nusra. Det är en utlöpare från irakiska al-Qaida, som numera har 5000 väpnade jihadister på plats i Syrien.


15 januari blev ännu en svart dag i Syriens historia. På universitetet i landets största stad, Aleppo, rådde full aktivitet. Det var tid för examensprov. Men denna dag kom att handla om något annat.

Två kraftiga explosioner på universitetsområdet resulterade i död och förödelse. 87 miste livet. Över 160 skadades. Bland offren fanns både studenter och syriska internflyktingar, som fått tillfälliga bostäder på universitetsområdet.

Naturligtvis anklagade USA:s utrikesdepartement ”Assadregimen” för dådet. Svensk media hakade delvis på genom att torrt konstatera att den syriska regeringen och oppositionen beskyller varandra.

Men anklagelsen om att regeringssidan skulle ligga bakom attacken är absurd – och det oavsett vad man anser om president Bashar al-Assad och den syriska armén. Några fakta:

• Universitetet ligger i en del av Aleppo som är under regeringens kontroll.

• En bred majoritet av stadens invånare är starka motståndare till de väpnade grupperna, vilket ”rebeller” bittert vittnat om i internationella medier.

• Att hålla skolor och universitet öppna har varit en prioriterad fråga för regeringen. Livet i Syrien ska, trots kriget, vara så normalt som möjligt för folkflertalet.

Varför skulle regeringen välja att bomba sitt eget territorium, massakrera sina anhängare och sabotera sin egen strävan att hålla landet igång?

De skyldiga kan hittas på annat håll, bland dem som har terror mot civila som sin specialitet, och som inledningsvis tog på sig attacken i Aleppo.

Den syriska regeringen hävdade tidigt att terroristgrupper härjade i Syrien. I väst avfärdades det som rena lögner. Samma sak med påståendet att ickesyrier krigade på oppositionens sida.

Tiden har visat vilka som hade rätt. Idag erkänner även Assads motståndare förekomsten av terroristgrupper.

Det är framförallt en organisation, Jab-hat al-Nusra, som börjat bli omskriven i amerikanska och europeiska medier. Kan det vara så att vissa krafter i väst insett att denna extrema islamistiska organisation kan utgöra ett problem i framtiden – även om den för stunden står på den ”goda” sidan?

Första gången någon hörde talas om Jabhat al-Nusra var 6 januari förra året då gruppen tog på sig ansvaret för ett terrordåd i Damaskus. Därefter har den vuxit och blivit den militärt viktigaste kraften på oppositionens sida.

”De styr allt här. De är väldigt mäktiga”, förklarade en medlem i Fria syriska armén för brittiska The Guardians utsände under ett besök i ett rebellkontrollerat område i Aleppo.

Precis som al-Qaida i Irak använder sig Jabhat al-Nusra av självmordsbombare och fjärrutlösta bilbomber. Attentaten skördar många civila offer.

al-Nusra har också specialiserat sig på att kidnappa och avrätta framträdande mediepersonligheter, som vägrar stödja upproret.

Även i de direkta striderna med syriska armén är det al-Nusras ”jihadister” som går i spetsen. Enligt en studie gjord av brittiska Quilliam Foundation, en etablerad tankesmedja i kontraterrorismens tjänst, består al-Nusra av hela 5000 väpnade medlemmar. Den är, enligt Quilliam Foundation, inte den största gruppen men den mest effektiva.

En förklaring till detta är kort och gott att det är al-Nusra som får mest pengar och vapen från Gulfstaterna.

För västvärlden och särskilt för USA är al-Qaidas ökade inflytande ett bekymmer.

Å ena sidan måste man utåt sett visa att den organisation man fört krig mot i över ett decennium fortsatt är en fiende att samla världen mot. Se på Mali. Därför beslutade USA i december förra året att terroriststämpla al-Nusra.

Å andra sidan inser makthavarna i Washington att utan dessa ”jihadister”, religiöst motiverade av wahhabitiska predikanter och avlönade med oljepengar från Saudiarabien och Qatar, så skulle upproret i Syrien förlora det mesta av sin styrka. Därför får stödet till al-Nusra fortgå.

Terroriststämplingen väckte också missnöje bland andra väpnade grupper i Syrien och dess politiska uppbackare. Protesterade gjorde även Muaz al-Khatib, ordförande för Syriska nationella koalitionen. Ena dagen satt han och drack kaffe med EU:s utrikesministrar i Bryssel. Nästa dag förklarade han att al-Nusra är en legitim del av den syriska oppositionen.

Det är många medier som rapporterar från rebellkontrollerade områden, framförallt från Aleppo och gränsområdet mot Turkiet. Både amerikansk och brittisk press vittnar om motsättningarna mellan rebellerna och befolkningen – brist på mat, bränsle och säkerhet stärker missnöjet. Ökade spänningar märks också mellan al-Nusra och de grupper som slåss under Fria syriska arméns (FSA) namn.

Amerikanska Newsweek/The Daily Best berättar om hur FSA och al-Nusra skjutit ihjäl varandras ledare. De förstnämnda anklagas för att vara korrupta och framförallt intresserade av att plundra och berika sig själva på det syriska folkets bekostnad.

I brittiska The Guardian intervjuas FSA-medlemmar som i sin tur anklagar al-Nusra för att stjäla och sälja statlig egendom. Tusentals maskiner från Aleppos industriområde har forslats till Turkiet för att finansiera fortsatt krig och förödelse. Även andra rebellgrupper anklagas för plundring. The Guardians reporter blev vittne till hur en skola i Aleppo tömdes på möbler och datorer, som sedan hamnade i den lägenhet som den lokale befälhavaren gjort till sitt högkvarter.

Det är inte bara egendom som de väpnade männen vill lägga beslag på och som skapar motsättningar. En rebell bek-lagar sig över att al-Nusras ledare gett löfte om att alla som ansluter sig till gruppen ska få en ung flicka att gifta sig med, som en ”anställningsförmån”.

Massakrer, plundring och tvångsgifte. Det är vad som står på agendan hos de krafter som stöds av väst och dess allierade.