FN:s årliga klimatmöte, det 30:e i ordningen, ser återigen ut att bli ett fiasko. Flera av västländernas ledare struntar i det viktiga mötet som i år äger rum i Brasilien. Donald Trump har bestämt att USA inte ska delta överhuvudtaget och för svensk del kommer det för första gången inte att finnas någon minister på plats.
Några som däremot åker till klimatmötet är stora och starka lobbydelegationer från olika fossilindustrier. Och de agerar på ett minst sagt tvivelaktigt sätt. En ny FN-rapport visar att lobbyisterna skrämmer och påverkar klimat- och miljöforskare samt sprider desinformation.
En av de avgörande motsättningarna på COP30 handlar precis som vid tidigare möten om hur klimatomställningen ska finansieras. Utvecklingsländerna, det globala syd, är de som drabbas hårdast av klimatförändringarna och det är där som problemen är mest akuta. Dessa länder, samlade inom det informella FN-nätverket G77, driver på för att rika länder som i generationer stått för utsläppen ska ta det främsta ansvaret.
G77-länderna vill inte se lån, utan pengar konkret anpassade till behoven samt ökade bidrag till de olika globala klimatfonderna som särskilt utsatta länder kan söka medel från. De vill även att mineralrika fattiga länder ska skyddas från exploatering och vill dessutom se konkreta åtaganden för att bevara skogar i Afrika och Sydamerika.
De rika länderna försöker som vanligt bromsa initiativen och sätter företagens intressen före klimatets och därmed mänsklighetens. De ser hellre marknadsmässiga lösningar och har lagt förslag om en ”koldioxidprisklubb”.
Förslagen från G77-länderna får stöd av Kina, vilket gör att 80 procent av världens befolkning står bakom förslagen. Men nu sker världens klimatdiskussioner inte på ett demokratiskt sätt utan på ett kapitalistiskt sätt, vilket gör att några få rika länder kan stoppa nödvändiga åtgärder.
Konsekvensen blir att den globala medeltemperaturen ökar och det blir allt svårare att uppnå vad som slogs fast i Parisavtalet 2015, att begränsa ökningen till under två grader och att sträva efter att få ned den till 1,5 grader jämfört med förindustriell nivå.
Kina har intagit en ledande roll i klimatomställningen. Landet är visserligen fortfarande världens största utsläppare av koldioxid och 60 procent av landets elenergi kommer från kolkraft. Men Kinas utsläpp av koldioxid minskar, vilket är ett stort trendbrott. Förklaringen ligger i solenergi och en medveten satsning på en hållbar klimatomställning.
Inget annat land i världen investerar just nu mer i grön energi än Kina. Utvecklingen i Kina driver på och skapar förutsättningar även för andra länder.
Förra året kom över 80 procent av alla solceller i världen från Kina. Tre av fyra elbilar tillverkades i landet och 80 procent av alla elbilsbatterier.
Kina har helt enkelt sprungit om Europa och USA på den gröna omställningsmarknaden, vilket också visas av Northvolts konkurs. Nu står nästa svenska flaggskepp i den gröna omställningen inför samma öde. Stegra, som tänker producera fossilfritt stål, saknar tio miljarder för att kunna bygga färdigt sin fabrik och i detta läge har både ordföranden och två styrelseledamöter valt att smita iväg från sina poster.
I Sverige och övriga västvärlden har den gröna omställningen drivits av kortsiktighet och marknadsmässiga krav på vinst. I Kina har utvecklingen och omställningen skett mer planmässigt. 2005 satte Kina i sin femårsplan upp ett siffermässigt mål för utsläppsminskningar. I nästa femårsplan kom en strategi för omfattande förnybar energi och elfordon.
I femårsplanen 2015 fastslogs målet att minska beroendet av utländsk teknik. För att uppnå målen i femårsplanerna anslog staten 1.500 miljarder dollar till sju strategiska sektorer, varav klimatsektorn var en.
Kinas regering ville helt enkelt se en massiv satsning på grön energi. Landet innehar ledningen i klimatomställningsarbetet och har viktiga lärdomar att dela med sig av. Men istället möts utvecklingen där med misstro. Donald Trump ser de statliga stöden som doping och fusk, vilket är en förklaring till att han startade handelskriget och införde höga tullar mot Kina och stora delar av övriga världen.
När den kinesiska staten står för långsiktighet, finansiering och planmässighet står den svenska staten för kortsiktighet, brutna löften och individualism. Det statliga stödet till Northvolt var lägre än utlovat och de kreditgarantier som Riksgälden skulle stå för betalades aldrig ut.
Stegra har fått liknande summor och krediter men de fick även avslag på sin ansökan från den statliga fonden Klimatklivet. Staten har dragit sig undan och får enligt de nyliberala dogmerna inte driva företag. I stället har de båda företagen styrts och kontrollerats av skojaren Harald Mix, som kammat hem stora vinster innan de två bolagen fick sina problem.
När den svenska energiomställningen ska göras handlar det nästan enbart om kärnkraft, trots att problemen med slutförvar inte är lösta. Varje ny reaktor kostar cirka 100 miljarder kronor. Men precis som med Northvolt och Stegra ska staten inte äga de nya reaktorerna, utan marknaden ska bygga, driva och förvalta medan skattebetalarna ska stå för de finansiella garantierna för att skapa vinster i de privata bolagen.
Sverige borde lära av Kina. För är det något utvecklingen i Kina visar är det på nödvändigheten av planmässighet, långsiktighet och behovet av statlig finansiering, styrning och ägande. Till detta kommer att väst måste lyssna till och tillmötesgå G77-ländernas krav. Klimatomställningen måste befrias från marknaden och vinstintresset.
