Hoppa till huvudinnehåll

Får konstnärer plats i kulturstaden Göteborg?

Två ikoniska kulturinstitutioner i Göteborg är under hot – ateljéföreningen Konstepidemin kan få sin hyra fördubblad och Drömmarnas kaj riskerar att få sin bohemiska karaktär förändrad.

Skulpturen "Får drömmar plats i GBG!?!” av Sebastian Rudolph Jensen och Hannes Ödman Kaminsky vid Drömmarnas Kaj listar några av de kulturföreningar som är under hot eller tvingats lägga ned de senaste åren.
Sebastian Rudolph Jensen

I turistbroschyrer och styrdokument framställs Göteborg som en dynamisk kulturstad, med konstnärs- och designutbildningar i världsklass och politiker som vet värdet av ett fritt och sprudlande kulturliv. Här frodas scen- och bildkonsten, musiken och inte minst litteraturen. Många såg höstens Unesco-utnämning av Göteborg till Litteraturstad som kronan på det kulturpolitiska verket.

Men samtidigt försvinner många ideella föreningar och populära mötesplatser i brist på kulturpolitiskt stöd eller till följd av den pågående gentrifieringen. En gentrifiering som de styrande politikerna (såväl socialdemokratiska som borgerliga) antingen påskyndat eller – i bästa fall – bara ryckt på axlarna åt.

Replokaler, scener och ateljéer lever med ett svärd ständigt hängandes över sig i form av hyreshöjningar eller rivningsbesked. Listan är lång över dem som tvingats lägga ned.

Våren 2022 hotas ytterligare två ikoniska kulturinstitutioner i Göteborg – Konstepidemin och Drömmarnas kaj. 

Konstepidemin är ett gammalt epidemisjukhus i Annedal som förvandlades till ateljéområde för 35 år sedan. För närvarande är Konstepidemin arbetsplats för 127 bild- och formkonstnärer, musiker, scenkonstnärer, dansare, filmare och författare. Men Konstepidemin är inte bara ateljéer – föreningen arrangerar gallerivisningar och festivaler och bedriver dessutom konstnärlig verksamhet för barn och ungdomar i förorten Bergsjön – det mesta på ideell basis. 

Nu hotar staden med en fördubbling av Konstepidemins hyra. Vilket vore katastrofalt för föreningen.

Hyran ligger egentligen på 1,7 miljoner kronor om året, men sedan 2012 betalar föreningen endast en avgift på 400 000 kronor om året, då medlemmarna gått med på att ansvara för underhållet av de gamla byggnaderna, vilket visat sig vara en mycket bra affär för staden, då föreningens drift- och underhållskostnader under perioden 2012-2021 uppgått till 13,4 miljoner kronor över den stipulerade årshyran. 

Staden vill nu återinföra hyran och successivt höja den till 4 miljoner per år på tre års sikt.

– Bland medlemmarna har vi ett jättestort spann vad gäller inkomster. Vi har allt från filmbolag och succédeckarförfattare som Åke Edwardson och det är klart att de kan klara en dubbel hyra utan problem, men sen har vi väldigt många, framför allt bildkonstnärer, som redan känner att de är i taket vad gäller hyran för arbetslokalerna. Och de kommer inte att ha råd att vara kvar om detta går igenom, säger Olle Niklasson, ordförande i föreningen Konstepidemins styrelse, till Proletären.

Olle Niklasson menar att ett sådant skifte inte bara skulle förändra områdets karaktär, utan att en hel del av föreningens viktiga, ideella arbete, som de offentliga tillställningarna och den pedagogiska verksamheten, skulle bli lidande.

– Väldigt mycket av arbetet i och kring föreningen görs av ideella krafter. Och om vi nu säger att de fattigaste konstnärerna måste flytta och det kommer in nya hyresgäster, och det är säkert kreativa människor de också, men med en helt annan betalningsförmåga, som säkert inte är intresserade av att hålla på med massa ideella aktiviteter, utan bara vill sköta sitt.

Johan Wingborg
Olle Niklasson

När det gäller konstnärer har Göteborg ett negativt flyttnetto. Enligt en rapport från Konstnärsnämnden tappar staden hela tiden kreativa förmågor. Där fyra konstnärer flyttar in i flyttar fem ut – och det rör sig om fler än hundra förlorade konstnärer per år.

Olle Niklasson anklagar Göteborg för att misshushålla med sina kreativa krafter. Han går så långt som att kalla det för en”förskingring av kulturellt kapital”.

– Om det sker på grund av medvetet agerande eller bara okunskap är svårt att säga. Men någon borde se det här. Och inse vilka värden som går förlorade.

Drömmarnas kaj är ytterligare ett konstnärsmecka under hot. Kajen, som med sina utsmyckade båtar utgör en unik kulturmiljö längs älven, är en mötesplats för många av Göteborgs musiker och konstnärer. En bohemisk fristad som bland annat besjungits av Håkan Hellström (och således lockat många turister).

Nu ska kajens teaterscen rivas och elva båtar med tillhörande containrar forslas bort. Staden vill göra ”snyggt” längs älven. 

Om det sker på grund av medvetet agerande eller bara okunskap är svårt att säga. Men någon borde se det här. Och inse vilka värden som går förlorade.

”Får drömmar plats i Göteborg?” – den frågan ställer sig Göteborgskonstnären Sebastian Rudolph Jensen, som tillsammans med kollegan ​​Hannes Ödman Kaminsky på bara en dag smällde upp en stor skulptur vid Drömmarnas Kaj. Den påminner betraktaren om nedlagda eller hotade kulturverksamheter, som bland annat Drömmarnas Kaj och Konstepidemin, men också tidigare mötesplatser, som populära musikscenen och kulturföreningen Truckstop Alaska, och Cafe Fluss vid Frihamnspiren.

– Det är så det känns. Lite hopplöst faktiskt. Men samtidigt lite hoppfullt, för nu märks det att det bubblar upp en del också. De här enskilda händelserna är inte enskilda händelser, utan del av en större politik.

– Ska man ha en stad med rikt kulturliv så är det tillgång på billiga lokaler och lokaler som får “vara i fred”. Alltså, att vissa områden i staden kan få vara lite som de är. De är viktigt att bevara så att det inte blir för homogent.