Kriget splittrar ryskspråkig förening

Föreningen Slavic i Helsingborg samlar rysktalande personer från olika länder, bland annat Ryssland och Ukraina. De ordnar språkträffar, discon, teater, ”starta eget”-seminarium och mycket mer. De spelar till och med korpfotboll med sitt lag Spartak Helsingborg.

Föreningen är opolitisk, men det är svårt att inte diskutera politik när ett krig har brutit ut. Många har släkt och vänner på ena – eller båda – sidor av den pågående konflikten.

Det har lett till en spänd stämning. Nu är föreningens aktiviteter lagda på is tills vidare.

Dimitrij Aleshkov är ordförande i Slavic. Han är född och uppvuxen i Odessa i södra Ukraina och har ryska som modersmål. När rubrikerna började trilla in om att kriget hade brutit ut hade han först svårt att tro det.

– Det var inte första gången det trillade in liknande rubriker. De flesta av oss rysktalande följer flera länders medier, inte bara svenska. Så man tog det kanske inte på ”allvar”. Man var ändå medveten om att det pågått krig där länge. Det har varit ryssar som gjort något, sen ukrainare som gjort något… och så vidare.

Men han insåg snabbt allvaret. 

Nu fokuserar föreningen på att hjälpa till med mottagningen av flyktingar. Det har redan kommit omkring 250 till Helsingborg. Det kan handla om allt från kläder till att slussa de ankommande till rätt myndigheter. Dimitrij Aleshkov berömmer alla ideella krafter som slutit sig samman för att hjälpa.

– Men det är ofta många som inte är tillräckligt mogna för att förstå att de inte kan göra allt. Det är skillnad på att springa 100 meter och 42 kilometer. Och nu är vi i maratonläge…’

Många av de ukrainare som anländer till Sverige talar ryska och inte ukrainska, påpekar Dimitrij Aleshkov.

– Den politiska agendan i Ukraina har varit att alla ska prata ukrainska. Det är ett nationaliseringsprojekt som har gått lite för snabbt och mött mycket motstånd. Det är kanske inte många som är motståndare till att ha ett separat land som heter Ukraina och har sina egna gränser, men när folk tvingas prata ukrainska, och lite för snabbt dessutom, då ställer sig folk kritiska till det.

Loa Schihin Schoug, vice ordförande i föreningen och med släkt i Donetsk, berättar om hur han reagerade när han fick höra om krigsutbrottet.

–  Jag trodde inte på det först. Tänkte att det bara var folk som jävlats vid gränsen. Det var inte förrän jag såg Putin själv hålla tal om det som jag verkligen förstod.

Han är också mycket orolig över läget i Ryssland. Han har många goda vänner där, som han studerat och idrottat med. Tre av dem blev skickade till striderna i Ukraina. 

– En blev ihjälskjuten. De andra levde för två dagar sedan, när jag hörde från dem sist.

Samtliga fick höra att de bara skulle på övning, berättar Loa Schihin Schoug. Det är många som inte får reda på vart de ska. 

– För ingen vill ju strida i Ukraina.

Loa Schihin Schoug ser också med oro på den politiska utvecklingen. Särskilt repressionen i Ryssland. 

– Det har blivit sjukt auktoritärt. Makthavarna känner sig väl tvungna att göra så. För jag tror inte de har tillräckligt med stöd för kriget. 

Loa Schihin Schoug är också orolig över hur det här kommer påverka folks uppfattning av ryssar. Deras land har inte precis ett gott rykte i Sverige.   

– Det är så sorgligt. Jag minns när vi i föreningen arrangerade ett disco med typ 100 pers. Jag ville ha dit ett gäng svenska kompisar också. De var skeptiska när de fick höra att det skulle vara en massa ryssar där. Jag fick typ släpa dit dem. Men de hade skitkul och sa att det var det bästa discot de varit på. 

– Nu är vi tillbaka på ruta ett. Eller inte ens det. Snarare ruta minus tusen.

– Just nu är det såpass laddat att så fort du säger rysk medborgare så är det som att du är en motståndare, flikar Dimitrij Aleshkov in. 

– Men det är viktigt att lyfta att det är skillnad mellan ryskt folk och ryska regeringen. Det är ett stort jobb, men där ska vi inte backa.