Kommentar: Krigshöken Biden hetsar Ukraina mot Ryssland

Den som hoppades att Joe Biden skulle vara en bättre president för världen än galningen Donald Trump var, har under Bidens första månader i Vita huset fått en del att fundera på. 

Under Biden har USA bombat i Syrien – där USA nu kontrollerar 90 procent av Syriens olja, enligt den syriska regeringen. Han har infört nya sanktioner mot kinesiska tjänstemän, och genom utrikesminister Tony Blinken skruvat upp tonläget mot Kina ytterligare. Och häromveckan satte Biden ett historiskt diplomatiskt lågvattenmärke när han kallade Rysslands president Vladimir Putin för ”mördare”.

Narcissisten Trumps twittrande gav hans rådgivare magsår, men inte ens under Trumps tid i Vita huset nådde den amerikanska diplomatin en sådan bottennivå. Det är också attackerna på Ryssland som är Bidens farligaste hittills, och som genom uppbackningen av Ukrainas alltmer trängda och aggressiva president Volodomyr Zelenskyj gör att ett inringat Ryssland är nära krig med ett USA- och Natobackat Ukraina. 

I västmedia beskrivs det som ”rysk aggression”, när Ryssland flyttar trupper mot Ukrainas gräns, vilket ”oroar” USA och Nato. Men som den amerikanske före detta kongressledamoten Ron Paul påpekar är den ryska ”aggressionen” inget annat än ett självklart svar på den veritabla krigsförklaring som kom från Kiev den 24 mars.

I ett presidentdekret förklarade Zelenskyj då det som Ukrainas officiella politik att ”avockupera” Krim – som sedan 2014 är ryskt territorium, efter att en förkrossande majoritet i en folkomröstning röstade för att ansluta Krim till den ryska federationen.

Strax därpå gav Bidens försvarsminister Lloyd Austin USA:s fulla stöd till Ukraina, följt av telefonsamtal till Kiev från först Blinken och sedan Biden själv. Upp med en hand den som tror att Zelenskyj författade dekretet utan Washingtons inblandning.

Efter att Ryssland svarat med att flytta trupper mot Ukraina kom i veckan även löfte från Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att Nato fullt ut stöder Ukrainas ”suveränitet och territoriella integritet”. I samtalet med Stoltenberg sade Zelenskyj, enligt den ukrainska regeringens hemsida, att ”Nato är det enda sättet att få slut på kriget i Donbass”.

Upptrappningen kommer efter veckor av ukrainsk upprustning och intensifierade strider i Donbass i sydöstra Ukraina, i områdena runt Donetsk och Luhansk, där ett lågintensivt krig pågått sedan den USA-stödda kuppen i Ukraina 2014. 

Efter kuppen, där fascistiska rörelser spelade en huvudroll på marken i händelserna runt Majdantorget i Kiev, utropade sig Donetsk och Luhansk till självständiga folkrepubliker som vägrade underkasta sig regimen i Kiev.

Sedan dess har fler än en halv miljon rysktalande i Donbass fått ryska pass, och beroende på hur hårda striderna blir om Ukraina går på offensiven kommer Ryssland inte att stillatigande se på när ryska medborgare slaktas. Det var budskapet i torsdags från Dimitrij Kozak, som är Putins vice stabschef.

Zelenskyj besökte i dagarna fronten i Donbass. Det gjorde också USA:s försvarsattaché i Ukraina, Brittany Stewart, som bland annat lade en krans på Vasilj Slipaks grav. Slipak var en ukrainsk operasångare som deltog i Majdankuppen och som stred med det extremnationalistiska partiet Högersektorn i Donbass, där han sköts ihjäl av en krypskytt 2016.

Brittany Stewart vid Slipaks grav.

Fascistiska grupper som hatar ryssar har alltsedan 2014 varit en viktig del av ”försvaret av Ukraina”, som USA stöder. Flera rapporter pekar också på ökad aktivitet bland de högerextrema grupperna i Ukraina.

Ändå är det ”rysk aggression” som är det eviga temat i västmedia. Men den återkommande gråtvalsen, inte minst i svensk media och politik, om Rysslands annektering av Krim, är ett totalt hyckleri. 

Det stämmer att det strider mot folkrätten att Ryssland lät Krim uppgå i Ryska federationen utan att det skedde i samförstånd med Ukraina. Men det är inte Ryssland som först frångått den internationella lag som rått sedan andra världskrigets slut. 

Var fanns den svenska upprördheten över Kosovos avskiljande från Serbien 2008? Och hur mycket har USA brytt sig om staters territoriella integritet när det handlat om Jugoslavien, Irak och Syrien? Var är respekten för Syriens territoriella integritet när USA, med hjälp av de kurdiska styrkorna i nordöstra Syrien, stjäl Syriens olja?

Här får man också se till Krims historia. Sedan Sovjetunionens bildande var Krimhalvön en del av Ryska SFSR (sovjetiska federativa socialistrepubliken) fram till 1954, då Nikita Chrusjtjov, i strid med Sovjetunionens författning, gav bort Krim till Ukrainska SSR. Vilket hade marginell betydelse när båda var sovjetrepubliker.

Men Ryssland hade även efter Sovjetunionens upplösning fortsatt sin flottbas på Krim, genom avtal med Ukraina. Rysslands agerande 2014 var, till skillnad från USA:s och Natos agerande i samtliga ovanstående exempel, defensivt. Det är den ständiga utvidgningen av Nato österut som är bakgrunden till att Ryssland valde att försvara sina intressen runt Svarta havet genom att låta Krim ansluta sig till Ryska federationen.

Det är den ena delen av det storpolitiska spelet och USA:s intresse av vad som händer runt Ukraina nu, Natos inringning av Ryssland. 

En annan del handlar om den mer geoekonomiska sidan av USA-imperialismen. Biden hotar Ryssland med nya sanktioner över gasledningen Nordstream 2, mellan Ryssland och Tyskland. En affär mellan två länder i Europa, som USA inte borde ha det minsta med att göra. 

Ändå kom det uppgifter inifrån Vita huset i veckan om att USA ska tillsätta ett specialsändebud för Nordstream, med ansvar att stoppa bygget av den nästan färdiga gasledningen.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel pratade med Putin i torsdags. Tyskland är överens med Ryssland om nödvändigheten av avspänning i östra Ukraina och att regeringen i Kiev håller sig till det protokoll som skrevs under i Minsk 2015, som föreskriver dialog mellan Kiev och representanter för Donetsk och Luhansk om regionernas speciella status.

Merkel kan både prata med Putin och köpa gas av Ryssland. Medan USA och Joe Biden gör allt för att stoppa en gasledning som är till gagn för Tyskland, och för att driva in en kil mellan Berlin och Moskva. Även till priset av ett krig mellan Ryssland och USA:s skyddsling Ukraina.