Uppemot 15.000 arbetare samlades på gatorna i Rom i veckan för att protestera mot krigsekonomin och kräva en omläggning av politiken till en som sätter vanliga arbetares behov i centrum. Demonstrationen uttryckte även solidaritet med Palestina, Kuba och andra länder som utsätts för västvärldens imperialism.
”Industriarbetare, lagerarbetare, hamnarbetare, transportarbetare, detaljhandelsarbetare, servicearbetare, skolanställda, sjukvårdsanställda och forskare kom från hela Italien. En demonstration som enade olika frågor, regioner och sektorer under ett enda övergripande krav: de som producerar landets rikedomar måste återigen få sina röster hörda.”
Så beskriver fackföreningen Unione Sindicale di Base (USB) demonstrationen som ägde rum lördagen 23 maj. USB menar att den ökande krigshysterin och de höjda priserna på mat, boende och samhällsviktiga tjänster är två sidor av samma mynt.
I nuläget är det omöjligt för stora delar av Italiens befolkning att leva med värdighet, menar USB. Lönerna står still medan priserna på allting annat går upp.
“Lönefrågan representerar landets främsta sociala nödsituation idag“, skriver USB vidare. ”Resurser måste avsättas till sysselsättning, välfärd, sjukvård, skolor, bostäder och kollektivtrafik, inte till krigsekonomin”.

En annan central fråga som lyftes under demonstrationen var kravet om en ny nationell industriell strategi där arbetare och fackföreningar får vara med och besluta om landets ekonomiska och politiska framtid.
Enligt en rapport från den nationella italienska statistikbyrån ISTAT, som publicerades bara några dagar innan demonstrationen, lever 11 miljoner människor i Italien på gränsen till fattigdom. 5,7 miljoner lever redan i fattigdom.
Rapporten visar även att nästan hälften av landets befolkning inte hade möjlighet att lägga undan och spara pengar förra året. Samtidigt som en fjärdedel av befolkningen inte skulle kunna betala för oförutsedda plötsliga utgifter.










