Ledaren: Vem är det som köper Göran Persson?

Göran Persson dyker med jämna mellanrum upp och uttalar sig i samhällsfrågor. Han framställs som en oberoende debattör, ofta presenterad som före detta statsminister.

Men Göran Persson är allt annat än oberoende. Enligt Dagens Medias sammanställning tjänade Göran Persson förra året 1,9 miljoner som rådgivare på pr-byrån JKL. Mer än dubbelt så mycket som den näst bäst betalde ex-politikern på JKL, före detta moderate försvarsministern Anders Björck.

Perssons inkomst från lobbyföretaget ökade i fjol med 400.000 kronor jämfört med året innan. Här har vi den materialistiska förklaringen till att Göran Persson varit allt mer synlig i debatten.

Vem som för tillfället hyr in sig i Göran Perssons mun går inte att veta. Som Göran Persson själv erkände i en intervju i tidningen Resumé: ”Att vara öppen med sina uppdragsgivare – det skulle inte vara någon bra utveckling, då skulle byråerna ligga illa till.”

Göran Perssons roll är att spela den bekymrade före detta statsministern som talar från hjärtat. Den rollen skulle bli svårspelad om han var tvungen att ha en stämpel med ”denna åsikt har betalts av Goldman Sachs och Svensk Näringsliv” i pannan.

Två av Perssons senaste utspel är att agera försvarsadvokat åt skattesmitaren Leif Östling och pensionsförskingraren Thomas Bodström, efter att dessa tvingats avgå respektive avstå från sina uppdrag.

Huruvida Perssons utspel gjordes för betalning eller om det var väntjänster är omöjligt att veta. Troligen både och.

Leif Östling använde sig av ett speciellt bilateralt avtal mellan Sverige och Malta som möjliggör skatteflykt. Avtalet är från 1995 och undertecknades av just Göran Persson i egenskap av statsminister.

Thomas Bodströms styrelseuppdrag i det pensionsförskingrande Allra vore otänkbart utan det pensionssystem som Göran Persson bär huvudansvaret för. Ett huvudsyfte med pensionssystemet var just att ge börsens spekulanter tillgång till de mångmiljardbelopp som folkets pensionspengar utgör.

Göran Perssons nuna är ett bra ansikte för hur den ekonomiska och politiska eliten fullt ut smält samman. De utgör ett maskineri som tuffar på högt ovanför folkets huvuden med pr-bolagen som ett insynsskyddat smörjmedel.

En gång i tiden såg även Göran Persson lobbyismen som ett demokratiskt problem. Det var när han ännu hade en framtida politisk karriär att bygga och vårda. På S-kongressen 1997 sa en oroad Persson: ”Hur är det egentligen med de lejda opinionsbildarna, de som ena dagen säljer sina tjänster till ett företag, andra dagen till ett politiskt parti? Vad är egentligen lobbying? Hur ser den ut, hur fungerar den? Blir beslutsfattare manipulerade och förda bakom ljuset? Det är viktiga frågor i en demokrati.”

Bara ett par månader efter att Persson avgått som S-ordförande 2007 började han sin anställning som lejd opinionsbildare och manipulatör hos JKL. Omgående började Persson skicka en månatlig faktura på 170.000 kronor till JKL.

Men för att se till att skattebetalarna fortsatte betala hans statsrådspension på 121.000 kronor i månaden plöjde Persson ner de nya inkomsterna i sitt nystartade företag.

Göran Persson försvarade sig med att ”Det finns ett tydligt regelverk för detta, som jag har satt mig in noga i.” Så klart! Som före detta finans- och statsminister hade han varit med och skrivit det regelverk som nu gjorde att han kunde plocka ut nästan 300.000 kronor i månaden.

Tio år efter att Göran Persson lyckats kuppa igenom det nuvarande pensionssystemet – som producerar fattigpensionärer och som kräver höjd pensionsålder – var det dags för Göran Perssons fru Anitra Steen att gå i pension. Som före detta vd på Systembolaget kunde Steen dra sig tillbaka redan vid 60 år, garanterad en livslång och indexreglerad pension på 100.000 kronor i månaden.

Men tillvaron på den sörmländska herrgården är uppenbarligen kostsam. För precis som sin make är Anitra Steen idag ett så kallat styrelseproffs. Hon sitter bland annat i styrelsen i Postnord. Där ingår hon i den ersättningskommitté som i våras såg till att Postnords ordförande fick sitt arvode höjt med tiotusentals kronor, trots företagets miljardförlust och havererade verksamhet.

Steen sitter även i riskkapitalägda vårdjätten Attendos styrelse, där Steens och Perssons gemensamma företag Båven AB även äger en större aktiepost. Det är inte makarnas enda koppling till välfärdskapitalisterna. Göran Persson är ordförande och delägare i det riskkapitalägda Cambio Healthcare Systems.

När Persson härom året dundrade mot regeringens förslag om vinstbegräsningar i välfärden var det med andra ord inte en före detta statsminister som talade, utan en lobbyist som får betalt för att slåss för sina egna arvoden och aktieinnehav.

Listan kan göras hur lång som helst. Och makarna Persson och Steen är bara två fula fiskar i det försumpade akvarium som utgör maktens rum. Samtidigt frågar sig allt fler samma sak som Mikael Wiehe: Vem i hela världen kan man lita på?

Tre av fyra svenskar tycker, enligt Novus undersökning tidigare i år, att politikerna är mer intresserade av makten än av att lösa reella politiska problem. 80 procent anser att politikerna blir alltmer avskärmade från väljarna.

Hotet mot demokratin kommer från den korrupta EU-eliten själv. Antingen kommer eliten att utmanas från höger, av någon Trumpliknande typ som vill dränera träsket och ersätta det falska politikerskitet med en enväldig affärsman som i varje fall talar klarspråk och får saker gjorda.

Eller så kommer utmaningen mot den skamlösa eliten underifrån för att återinföra folket i folkstyret. Som Tage Danielsson uttryckte det:

”För den trötta samhällskroppen
vore kanske bästa boten
ifall tankarna från toppen
kom från roten.”

Vi väljer Tage Danielsson istället för Donald Trump!