Syrisk tv-reporter om vägen till fred

Elissar Moualla är ett känt ansikte i Syrien. Hon är journalist och nyhetspresentatör på den statliga kanalen Syrian TV.

När Proletären kontaktar henne och ber om en intervju befinner hon sig i schweiziska Genève, där hon på plats bevakat både första och andra förhandlingsomgången. Mellan bevakning av presskonferenser, intervjuer och dagliga tv-framträdanden tar hon sig tid att svara på Proletärens frågor och ge sin syn på Syrienkonflikten och vägen till fred.

Elissar Moualla tillhör de syrier som nästan aldrig får komma till tals i västmedia. Hon menar att den syriska regeringsdelegationen i Genève representerar folket, och hon fördömer det väpnade upproret som terrorism. Men vi börjar med att tala om hennes arbete.

• I väst talas det ofta om hur farligt det blivit för utländska reportrar att arbete i Syrien. Sällan uppmärksammas hur det är för de syriska journalister i regeringskontrollerade områden som arbetar mitt i konflikten.
– Syriska journalister i allmänhet utsätts för mycket hot från terroristgrupper. Vissa kollegor har attackerats, andra har kidnappats eller dödats. Men läget har förbättrats med den syriska arméns framgångar.

• Vad är det som driver dig att fortsätta arbetet som tv-reporter, trots dödshoten mot både dig och din familj?
– Som syrier är det min plikt att skydda mitt land, även om terrorister hotar mig och min familj. Som reporter är det min plikt att visa sanningen, och den är att vi kämpar mot terrorismen. Dessutom är alla syrier i fara och tillsammans lägger vi all vår energi på att värna vår framtid.

I slutet av januari blev Elissar Mouallas namn känt långt utanför Syriens gränser. Då publicerade Al Jazeera English en artikel där hon beskrevs som tv-reportern som på plats i Genève fick representanterna för oppositionella Syriska nationella koalitionen (SNC) att tappa fattningen.

Det var inte bara för hon ställde tuffa frågor om varför ”deras” väpnade grupper i Homs höll kvinnor och barn som gisslan, eller att hon ifrågasatte deras påstådda kontroll över de väpnade grupperna i Syrien. Det som kanske var mest besvärande för dessa i väst hyllade exilsyrier var att de blev ställda mot väggen av en syrier som lever i Syrien.

• Vad kom ut av dina möten med Syriska nationella koalitionen?
– Efter att under båda förhandlingsrundorna ha ställt frågor till dem inser jag att de antingen inte vet något eller så ljuger de. Det gör mig sorgsen. De som säger sig vara en röst för oppositionella syrier saknar kunskap om Syrien och det syriska folket.

– De flesta av medlemmarna i SNC var tidigare okända för det syriska folket, det var ingen som hade hört talas om dem. Dessutom har de aldrig haft något inflytande eller kontroll över vad som händer på marken i Syrien.

• Det var inte bara den syriska regeringen och oppositionella SNC som deltog i Genèvesamtalen. På plats var fyrtiotalet länder. Det stora internationella deltagandet rimmar illa med påståendet att det pågår ett inbördes-krig. Hur ser du på det?
– Det är inget inbördeskrig! Visst finns det syrier bland terroristerna, men dessa representerar inte det syriska folket. Sanningen är att det är ett internationellt krig mot Syrien i vilket terrorismen är ett verktyg.

– USA vill att kriget ska fortsätta eftersom det gynnar dem. De som vill att kriget ska ta slut är det syriska folket, för det är de som drabbas av det.

• Apropå offer så drabbas de syriska kvinnorna hårt av konflikten. I rebellkontrollerade områden råder sharialagar, och i grannländernas flyktingläger tvingas många till prostitution eller blir bortgifta mot pengar.
– Kvinnorna i Syrien brukade leva i atmosfär av trygghet och med friheten att arbeta, resa och så vidare. Den känslan är förlorad. Kvinnor dödas, våldtas och stympas precis som alla syrier.

Genèvesamtalen avslutades i mitten av februari utan några avgörande framsteg. Kriget och det fruktansvärda lidandet som drabbar det syriska folket fortsätter som tidigare.

Under förhandlingarnas gång anklagade USA:s John Kerry den syriska regeringen för att önska fortsatt krig och förstörelse av det egna landet. Fredsrösten, påstod den amerikanske utrikesministern, var oppositionen och det internationella samfundet.

Det är en bild som Elissar Moualla inte alls är överens om.

– Det största hindret för fred är att terrorister och vapen fortfarande strömmar in i Syrien, och det kommer att fortsätta så länge grannländernas gränser är vidöppna.

– För kunna ta ett steg framåt mot fred måste det internationella samfundet inse nödvändigheten av att bekämpa terrorismen i Syrien. De länder som finansierar, beväpnar och skickar terroristerna måste pressas att sluta med det. På så vis skulle många människors liv räddas.

• Vad tycker du Syrien ska göra när USA och Gulfstaterna istället ökar stödet till de väpnade grupperna, vilket är vad som rapporteras ha skett efter Genèvesamtalens slut.
– Då är vårt enda alternativ att lita till oss själva och låta den syriska armén fortsätta bekämpa terroristerna. För vi kan inte låta dem fortsätta att utföra sina brott.

• Vad önskar du för framtiden?
– Jag hoppas att det snart kommer en dag då Syrien kommer att vara befriat från det dödande och den fattigdom som tvingat så många syrier att fly sitt land. Lyckas vi med det kommer alla andra problem att vara enkla att lösa.