”Beväpnade ryska män på estnisk väg”, löd rubriken i DN (13/10). Men det som slog mig var bildtexten: ”Videon visar beväpnade ryska män på estnisk väg som går genom ryskt territorium.”
Vad i hela fridens namn är detta? Hur kan en estnisk väg befinna sig på ryskt territorium?
Förklaringen visade sig vara enkel. I sydöstra Estland skär ryskt territorium en bit in i Estland via den så kallade Saatse-stöveln, vilket separerar de estniska byarna Lutepää och Sesniki från varandra. Genom detta ryska område går väg 178, som i den kilometerlånga sträckningen alltså är en rysk väg, inte en estnisk. Vägen har sedan Estlands självständighet varit öppen för estniska medborgare, utan gränskontroller. Men givetvis är ryskt territorium också öppet för rysk militär.
Nyheten om de beväpnade ryska männen var alltså ingen nyhet, vilket ryska myndigheter skyndsamt påpekade. Men inför döva västerländska öron. I Expressen (12/10) får vi således veta att förekomsten av rysk militär på ryskt territorium är en del av Rysslands ”mångfacetterade hybridkrigföring mot Nato”.
Man borde häpna, men det går inte. Eftersom denna typ av icke-nyheter äter sig in i den förhärskande russofobin och i den förvandlas till sanningar, att upprepas till leda av krigsrusiga experter och politiker.
Låt mig ta ett annat exempel. I september rapporterades om massiva observationer av drönare över flygplatser i Danmark, som fick stängas ner. Några skador orsakade inte dessa påstådda drönare och inte en enda av dem sköts ner. Ändå visste statsminister Mette Fredriksen att Danmark var utsatt för en rysk hybridattack, ett påstående som genast adderades till den russofobiska berättelsen.
Några veckor senare rapporterar danska myndigheter att det inte finns några bevis för att olagliga drönare överhuvudtaget befunnit sig i danskt luftrum. De påstådda drönarna finns inte på bild, de har inte orsakat några skador och de har inte lämnat några spår efter sig. En del observationer avfärdas rentav som rena UFO-fantasier.
Ändå rullar historien om hybridattacken vidare, som om de icke existerande drönarna verkligen fanns och att de självklart var ryska.
Fredsforskaren Jan Öberg har i sammanhanget gjort en intressant observation. Ukraina har idag Europas största drönarproduktion. Med över 500 tillverkare, ivriga att sälja sina maskiner till europeiska spekulanter.
Vid tiden för den påstådda drönarattacken, som enligt danska myndigheter inte ägde rum, fanns en grupp ukrainska drönarexperter på plats i Danmark. Det var ingen tillfällighet. Danmarks största vapenföretag Terma hade några månader tidigare slutit avtal med den ukrainska drönarfabrikanten Odd Systems om gemensam utveckling av en ny generation drönare.
Tänk den förbjudna tanken, att dessa experter ville demonstrera sina förträffliga maskiner, som vilka försäljare som helst; att det är därför inte en enda drönare sköts ner och att det är därför danska myndigheter nu förnekar att några olagliga drönare ens fanns till. Det hade ju inte gått an att peka ut Ukraina som ansvarigt för ett olagligt intrång.
Jag säger inte att det är så och det gör inte Jan Öberg heller. Men i dessa tider är det bra att tänka utanför boxen.
Ytterligare en observation. Några veckor efter incidenten i Danmark, om den nu alls ägde rum, beslutade EU att upprätta en drönarmur längs EU:s 160 mil långa gräns mot Ryssland. Till enorma kostnader.
Vem tjänar på det? Jag kan lova att Odd Systems och de andra ukrainska drönarfabrikanterna gnuggar händerna i pur förtjusning.
