Tryggheten för arbetare urholkas redan på alla möjliga sätt – låt inte arbetsköparna komma undan med mer än vad de har rätt till.

Moderaternas utspel om surrogatmödraskap får det att vända sig i magen.

Mammorna larmar för döva öron, liksom ekonomer som pekar på vad det är värt samhällsekonomiskt att genom förebyggande åtgärder hålla ungdomar borta från kriminalitet. Det som borde vara politiskt sprängstoff passar inte in i den överhettade debatten.

Det är välfärden som får betala för militariseringen och upprustningen som kommer med Natomedlemskapet.

Ibland räcker inte det minst onda. Ibland måste steget tas fullt ut och tanken tänkas färdigt. En hållbar arbetsmiljö, en hållbar utveckling kräver att att man vågar vara systemkritisk.

Svenska politiker är en invasiv art, mest att likna vid mördarsniglar. Under en vecka invaderar de Gotland och tränger undan ortsbefolkningen.

Istället för att diskutera vilka Tokyo-nudlar som är billigast, och var man kan panta stereon och om man ska gå över till det sämsta toapappret och annan bornerad snusförnuft, så bör man ställa krav på att också lönerna ska upp. Vi kallejobbare är trötta på att alltid vara samhällets krockkuddar och borde nog göra nåt åt det, skriver Magnus Hedman, restauranganställd.

Transportarbetarna i Storbritannien visar att det går att få upp arbetarfrågorna på dagordningen. Genom att ta ansvar för klassen, inte för företagens vinster.

När sossarna krokar arm med kapitalet och kallar slaktad anställningstrygghet för ”frihetsreform” måste vi arbetare börja planera vår motoffensiv.